Om livet

Jag var en helt vanlig kille, med drömmar, ambitioner och mål, men jag har hela tident känt mig trött och hängig, men det skulle dröja många år innan jag fick komma till en specialistläkare. Han gav mig ett besked som förändrade hela mitt liv. Jag heter Roger Oskarsson och jag har Wilsons sjukdom. Och det här är min historia.

Jag är född och uppvuxen i Sunbyberg, som till ytan är Sveriges minsta kommun, men de flesta skulle nog säga att de bor i Stockholm då de gränsar till varandra.

Jag hade en helt vanlig uppväxt, jag spelade fotboll och hockey och jag hängde mycket med mina kompisar. Jag hade en aktiv och social livsstil och trivdes med mitt liv. Men när jag gick i sjunde klass var jag så trött och hängig och det gick så långt att lärarna anklagade mig för att röka hasch. Någonting som jag var oskyldig till och det kändes jobbigt att bli anklagad för någonting som jag inte gjort. Utöver tröttheten så fortsatte mitt liv utan större problem, jag tog studenten och läste sedan en 2-årig utbildning inom möbelsnickeri, och startade en egen firma inom markisbranshen.

Trots att livet gick som planerat så fanns hela tiden tröttheten med i bakgrunden. Jag kämpade på, tills en dag då min hand började skaka och jag kände att någonting inte stämde med min kropp. Men firman blomstrade och jag hade inte tid att vara sjuk, men till slut gick det inte längre. År 2000 var jag tvungen att sälja mitt företag. Och då fick även min fru Madde nog. -Du måste till läkaren sa hon till mig. Hon var envis och slutade inte tjata, så till slut gav jag med mig och gick till husläkaren. Husläkaren kliade sig mest i huvudet, för han visste inte vad som var fel, men en sak visste han. Det var någonting som inte stämde!

Mina symptom fortsatte och jag började känna mig väldigt stressed av att de inte kunde hitta orsaken, mitt psykiska mående påverkades av att gå omkring ovetandes. Husläkaren remitterade mig vidare till en specialist i Stockholm. Väl där så fick jag nålar i armen och genom nålarnas vibration kunde läkaren höra hur mina muskler krampade. Han skickade mig vidare till en annan specialistläkare och det blev början på en mängd läkarbesök. Teorierna om vad som var fel var många, jag skickades fram och tillbaka mellan olika specialister och efter cirka ett års utredning så verkade gåtan ha fått sitt svar.

-Du har Wilson sjukdom, en ovanlig neurologisk sjukdom. Först var det svårt att ta in vad läkaren sa, Wilson sjukdom? Jag hade aldrig hört talas om det förut, och det var kanske inte så konstigt, det är endast ett fåtal människor som drabbas, i Sverige är det endast omkring 60 personer som lever med sjukdomen. Informationen jag fick var knapphändig, och den information jag fick handlade främst om medicinsk fakta kring Wilson sjukdom, men det stod ingenting om hur sjukdomen påverkar psyket. Om de hade berättat det för mig och förklarat hur Wilsons sjukdom påverkar psyket så hade det besparat mig mycket lidande.

Efter att jag fått diagnosen följde en period som var mycket jobbig. Jag blev felmedicinerad vilket ledde till att jag hamnade i en psykos. Under psykosen gjorde jag mig skyldig till olika brott och jag hamnade i häktet. Det blev rättegång, men väl där förstod de att jag var sjuk och att brotten hängde ihop med sjukdomen. Jag fick därför det mildaste straffet. Jag fick nya mediciner och mitt mående stabiliserades. Jag har även fått mycket hjälp genom rehabstaion Stockholm och jag har även fått åka iväg på klimatvård till ett ställe som heter Vintersol. Det ligger på Teneriffa och under min vistelse där så förbättrades mina symptom avsevärt.

Trots att jag mår relativt bra idag, så möts jag ofta av stirrande blickar eller att folk tror att jag är missbrukare. Jag minns speciellt en gång för några år sedan, jag hade varit på stan och skulle ta en taxi hem, men istället blev jag nekad att få åka med. De trodde att jag var en missbrukare! Ingen ville köra mig hem. Det blev ingen taxifärd hem den kvällen. Jag fick till slut sätta mig på tunnelbanan och klara mig själv. Min fru som oftast brukar vara min hjälpande hand fanns inte där då jag hade avsagt mig hennes hjälp eftersom jag trodde att jag skulle kunna ta en taxi hem. Min sjukdom påverkar mig och mitt liv varje dag, men trots att livet inte blev så som jag tänkt mig, så ser jag ändå positivt på livet. Jag har en underbar fru och två fantastiska döttrar. De ger mig glädje och har varit ett stort stöd för mig. En annan viktig del i mitt liv är min hund Igor. Tack vare Igor går jag ut flera gånger om dagen, andas frisk luft och träffar andra människor. Jag är väldigt social av mig, tycker om att umgås med olika typer av människor, allt från a-lagare till personer i riksdagen.

Det har varit en lång och stundtals mörk och svår resa, men idag trivs jag med livet, trots att jag har stora svårigheter. Men jag är fortfarande Roger, en vanlig kille med drömmar, ambitioner och mål, jag har bara fått hitta nya sätt att nå dem. Tack för att ni ville lyssna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *